Informationsmaterial

När Zebastian kom till världen i vecka 37+0

Publicerad av Anto den 18 december 2006 14:56

Kategori: Förlossningsberättelser
Visningar: 1045

Jag hade en mycket problem fri graviditet ända fram till vecka 35+0. Slemproppen gick redan i vecka 33+0 och jag tänkte inte mera på det. I vecka 35 så tyckte min barnmorska att jag började se svullen ut och jag viftade bort det som det var ingen ting. Étt par dagar senare så började mitt blodtryck gå men jag ville inte inse sanningen och viftade bort det med. När vi var på läkar besök i vecka 36+4 så hade mina blodvärden förändrats så jag blev inlagd på oförlosta bara för att vila och ta det lugnt. Jag låg och tog det lugnt men dagen efter jag blev inlagd så började jag få sånna huvud värker och spydde så läkarna kom upp och dom ville inte ge mig något för dom ville se hur illa det blev innan dom bestämde sig. Min läkare kom upp den 1/11-06 till oförlösta och sa till mig att dom kommer att sätta igång förlossningen den 2/11-06 eftersom alla prover visade havandeskaps förgiftning. Läkaren ville att han skulle födas innan det blev allvarligare.

Jag ringde hem till min man och berättade vad läkaren hade sagt och han sa att han fick åka och lämna barnen hos mina föräldrar eftersom dom skulle sätta igång förlossningen på morgonen den 2/11-06.

2/11-06

Min man kom upp till oförlösta klockan 09 på morgonen och läkaren hade inte kommit än. Läkaren kom ca 09.30 och berättade att hon skulle sätta in en bardkateter som dom fyllde med 50 ml koksalt lösning. Dom skulle dra i katetern en gång i timmen.

11:45 så drog dom i katetern igen och jag sa till barnmorskan att hon kan nog dra i den igen och då kom den vatten fyllda ut. Då sa barnmorskan att hon skulle ringa till förlossningen för jag skulle ner dit och ta hål på hinnan.

12:30 så kom vi ner till förlossningen och hamnade i det gula rummet som det heter. Vi en barnmorska vid namn Anelli som frågade mig om jag hade några sammandragningar och det hade jag inte. Dom gjorde en ctg-kurva i en timme och den var helt normal. Klockan 13.30 tror jag så tog dom hål på hinnan och det forsade säger jag bara.

15.30 så kom hon in igen och berättade att hon skulle gå av passet men det kommer en annan barnmorska vid namn Anneli hon med. *skratt* Klockan 16.00 så kom hon in och då fick jag ett dropp som skulle sätta fart på värkarna men jag kände inget så efter 20 min så ökade hon på det men kände fortfarande ingenting.

16:45 så började jag känna av samman dragningar men inget mera..

17:10 så sa jag till barnmorskan att jag kommer nog behöva lustgas snart.

17:20 så kommer jag till förlossnings salen för jag hade värkar mellan 2 min mellan rum.

17:30 får jag lustgas

17:40 så undersöker barnmorskan mig och medelar att vi kommer att bli föräldrar igen snart för jag är 10 cm öppen.

18:00 får jag krystvärkarna

18:09 så föddes Zebastian

Han vägde 3020g och var 48 cm lång och 34 runt huvudet.

Förlossnings läkaren undersöker moderkakan och medelar att det var tur att han förlostes nu eftersom moderkakan var på bristningsgräns. Hade läkarna väntat en vecka till så kanske Zebastian inte hade varit hos oss idag.

Så det var tur i oturen att han kom redan i vecka 37+0. Hemma väntade spända storebröder på sin lillebror.

Läkarna berättade för oss att vi kan ej skaffa flera barn eftersom kroppen redan gav varnings signaler att nått var fel redan i vecka 34. Jag sa till läkaren att det räcker gott och väl med tre pojkar.